Researchresor
Resor, böcker, bilder och händelser i vardagen – allt smälts sakta samman till en berättelse. Kameran är alltid med.
Här följer ett urval bilder från resor till Värmland, Gotland, Norge, Lübeck, Avignon, Leon och Santiago de Compostela i norra Spanien.
Värmland
Jag började förstås i Värmland, där Ransbysätern blev viktig. I boken fick den heta Ravnbysätern.
Men också skogen och älven är förstås viktiga miljöer. Jag paddlade kanot på Klarälven för att uppleva miljön, jag besökte en medeltida blästerugn, klev på risiga stigar och återvände även på vintern. Allt för att uppleva det Ylva och Mikael upplever.
Gotland
Gotland kom tidigt in i historien. Jag bestämde att den manliga huvudpersonen, Mikael, kom från Visby. Men hur hamnade han i Värmland? Det krävde en hel del funderande och blev en spännande historia i sin egen rätt. Besöken i Visby blev många. Inte mig emot, jag älskar Gotland.
Jag prövade på både smide och kalkmålning (något som Mikael ägnar sig åt en period i sitt liv), jag besökte konservatorn Carl-Henrik Eliason som visade mig hur man snidar altarutsmyckningar, och Gotlands museum där många föremål som hamnade i historien finns.
Bland de viktigaste föremålen som inspirerat mig finns förstås ormringen och örnflöjten. Men även en bakugn, ett prevet (alltså dass), en brunn, pationor, mynt och ett räknetäcke letade sig in i berättelsen. Och i den tidigare utställningen i Gotlands museums källare stod en stilig handelsman som ju var den arrogante Henrik upp i dagen.
Trondheim/Nidaros
Mikael och Ylva hamnar i Norge. Det gjorde förstås också jag, i flera omgångar. Först Trondheim, medeltidens Nidaros. Hit vallfärdade pilgrimer för att besöka Olof den heliges källa i det väldiga katedralen.
Selja
I Ormringen färdas Ylva och Mikael från Nidaros till Bjorgvin (dagens Bergen), via klostertön Selja vid Stad, som var en viktig vallfartsort för sjöfarande på medeltiden. Här fann man den heliga Sunniva i en grotta, orörd som om hon bara sov. En kyrka och ett kloster växte upp nedanför grottan.
Skepp på väg söderut som just klarat sig förbi de farliga vattnen vid Stad stannade till på Selja för att tacka, de som skulle ge sig norrut bad om beskydd inför den farliga färden.
Det väldiga klippblocket som störtar utför berget i boken är verkligt. Det kunde ha krossat en grupp studenter som höll på ned utgrävning av platsen, men studsade i sista stund och ingen kom till skada. Ett mirakel.
Bergen
I Bjorgvin (Bergen) hamnar Mikael och Ylva som hunsade ”Jungen” hos hanseaterna på Bryggen. Fortfarande finns delar av Bryggen kvar, även om husen är ombyggda många gånger sedan 1300-talet. Den stora Håkonshallen finns kvar, Mariayrkan likaså.
Hurtigruten
Även jag färdades från Nidaros till Bergen sjövägen, med Hurtigruten. Det var vinter och blev mörkt tidigt, men lite hann jag se. Månen är alltid med, inte bara i Månskensvargen. Och precis som jekten med Ylva och Mikael ombord seglade vi rätt in i ett snöväder, om än inte snöstorm.
Någon modell av en jekt med en påbyggnad i aktern, en sådan som Ylva och Mikael färdas med, fanns inte på Sjöfartsmuseet i Bergen, men här ser man i alla fall hur seglen såg ut, råsegel med möjlighet att lägga till och dra ifrån bonetter nertill.
Haltdalen
Ännu en viktig plats i Norge: Haltdalen med älven Gaula, vattenfallet och stavkyrkan. Men stormannagården där Mikael råkade så illa ut finns inte kvar.
Lübeck
Från Bergen fortsätter Ylva och Mikael till hans släkt i Lübeck. Här finns många fina museer, men fotoförbud rådde på det som kunde gett en bra bild av t ex den rundbukiga kakelugnen som ser ut som en grön igloo med vita pussmunnar.
Avignon
Besöket i Avignon gav rikt utbyte. Påvepalatset är fortfarande imponerade, trots all vandalism som det utsatts för genom århundradena. Det har klarat sig lite bättre än det stora klostret i Cluny, som jämnats med marken.
Mitt besök sammanföll med vårens ankomst. Än en gång: författaryrket kan ha sina ljusa sidor. Men katedralen hann jag bara titta in i som hastigast.
Spanien
Dags för pilgrimsfärd till Santiago de Compostela i norra Spaniens, för mig och för Mikael i sällskap med Anselm Men jag vandrade inte, jag åkte tåg från Barcelona med ett stopp halvvägs, i staden Leon, där en viktig bit av Örflöjten sedan kom att utspela sig.
I Barcelona besökte jag ännu en favoritkyrka, Santa Maria del Mar, katedralen som byggs i Ildefonso Falcones roman Katedralen vid havet, en bok jag för övrigt inte är så förtjust i. Men katedralen är mäktig. Mikael sover en natt i den halvfärdiga kyrkan.
Leon
Vi landade mitt i en medeltidsfestival, som firade det medeltida Spaniens tre kulturer, den muslimska, den kristna och den judiska. Men marknaden med fångna rovfåglar gjorde mig lika upprörd som Mikael.
Katedralen i Leon är byggd av ljus – glasfönstren är med all rätt vida berömda.Berömda är också de medeltida freskerna i krypta i San Isidoro. De har kallats den romanska konstens Sixtinska kapell. Här vilar medeltida kungar och drottningar av kungariket Leon i tunga sarkofager i väntan på domedagen. Bland annat drottning Elvira.
Santiago de Compostela
Staden var ganska tråkig, men vimlade av pilgrimer av alla schatteringar. Gudstjänsten i katedralen med svingandet av Il Butafumeiro, det stora rökelsekaret, högt upp mot taket och köandet för att krama av helgonet bakifrån var förstås ett måste. Sentida gotisk kitsch fick man försöka tänka bort. Men besöket ovanpå katedralen var lite väl svindelframkallade.
Portico de la Gloria
Den ursprungliga västfasaden, ett av konsthistoriens mest berömda verk var inslaget i säckväv för restaurering just när jag var där. Maximal otur! Den är svår att se i vanliga fall, inklämd som den är bakom den nyare gotiska fasaden, nu helt omöjlig. Bara en och annan helig tå stack fram …
Men museet visade videofilmer med närbilder, och de musikinstrument som de tjugofyra äldste i sten spelar på är så noggrant gjorda att man kunnat göra riktiga musikinstrument som kopior. En äldre och mer nött variant av skulpturerna fanns också. De är hämtade från Uppenbarelseboken och omger Jesus ovanför mittporten. Ett organistrum eller vevlira finns med i Örnflöjten.
Slaget vid Visby
Den nästan 1 800 sidor långa Vargtrilogin slutar med blod och död i slaget vid ringmuren, när danske kungen Valdemar Atterdag invaderar Gotland 1361. Hur mina figurer hamnar där och hur det går för just dem tänker jag inte avslöja här.
Slaget har ett par gånger (21 och 2013) levandegjorts i samband med medeltidsveckan med gutar och danskar utrustade med kopior av autentiska vapen och rustningar.
Slut?
Är det slut nu? Det finns ju så mycket mer att berätta!
Nog kommer det någon form av fortsättning. Mer lovar jag inte just nu.