Resan in i medeltiden började redan 2004 med att min förläggerska Catharina Wrååk på Bonnier Carlsen berättade en historia från digerdöden, den stora pestens tid, 1350.
I en by dog alla, utom en ung kvinna. Och i en annan by dog alla utom en ung man. I sin förtvivlan går hon ut in skogen och blåser i sitt vallarehorn. Då får hon svar! Och det är han. Tillsammans försöker de överleva.
Wow! sa jag. Den historien vill jag skriva!
Det blev inledningen på en lång resa.
Medeltiden visste jag inte mycket om. Jag läste universitetskurser, plöjde massor av böcker, reste, sökte på nätet, letade upp experter som snällt svarade på (nästan) alla mina frågor, letade och trevade. Snart förstod jag att de första orden jag krafsade ner på baksidan av en tågbiljett visserligen var suggestiva med fulla av fel.
Historien om de två överlevarna berättas över hela Europa, från Sicilien i söder till Nordkap i norr, med lite olika detaljer. Det säger något om hur hårt pesten slog.
Jag valde Värmland som miljö. Pilgrimsleden till Nidaros gick genom Klarälvsdalen, en effektiv spridningsväg för pesten.
Och så här blev inledningen av Månskensvargen till slut, inspirerad av stenen på bilden, som ligger just där berget störtar ner i älvdalen vid Ransbyn, bokens Ravnby:
”Jag mötte Döden vid stora utsiktsstenen, just där berget störtar sig ner i älvdalen.
Dödens ansikte var svart under den mörka kåpan och fasansfullt att se.
Döden hade slukat alla.
Nu ville han sluka mig.
”Fly, Ylva Ulvsdotter, om du ännu vill leva!” väste Döden.
Sen dess är jag på flykt.
Månskensvargen kom ut 2009. Och den blev Augustnominerad!
Sedan dröjde det till 2012 innan nästa del, Ormringen, kom ut och sista delen, Örnflöjten, kom ut 2018.
På elvirabirgitta.se kan du läsa mycket mer om mig och om mina övriga böcker.
Vargtrilogin 